Min novell

 

Egoist, javisst.

 

     ”Flight 200 har anlänt, var vänlig checka in på gate 35”

     Jag stod med mina väskor utanför gaten, tog ett steg fram, stannade, tvekade. Är det rätt att åka iväg? Lämna allt nu när det är som det är? Tänkte jag min mun vred sig till en besvärad min Tänk om det händer något, något som jag skulle kunnat förhindra om jag var hemma. Är tanken som har plågat mitt huvud hela dagen.

     ”Ursäkta mig, var ligger Pressbyrån?” Sa en äldre dam med tajta kläder som framhävde hennes oroveckande stora kropp. Jag har alltid undrat hur folk kan låta sig själva bli så stora. Min familj har alltid varit stora, jag är den enda i familjen som kan se mina tår om jag kollar rakt ner, ganska så stolt över detta.  Min mamma har uppfostrat mig till att inte bli som henne, inte äta sina sorger, sin glädje, bitterhet min mamma åt allt. Det har alltid varit jag som fått ansvaret för min familj, jag var som en extra mamma eller ska jag säga hemhjälp. Därför jag står här idag, för att jag inte orkar ta hand om alla andra längre. Jag snäste åt henne:

     ”Stick, tjockis du borde inte köpa nått på Pressbyrån, du borde springa istället!” Ska hon ha min hjälp? Jag har redan hjälpt alla så mycket. Men vad säger jag? Jag sprang efter henne och bad om ursäkt:

     ”Jag har PMS, lite småarg idag. Du vet säkert hur det är!” Alltid bästa ursäkten. Men en klapp på hennes axel och skam i kroppen gick jag mot min gate.

     Det var många som skulle resa till Stockholm idag, mycket olika folk, undra vad deras anledning är? De kanske är som mig, ser resan som en befrielse. Eller kanske är nöjesresa, något helt för deras eget intresse. Såna där människor som bara tar en tur över helgen, helt impulsivt. Förstaklassens snobbar som får allt på silverfat, aldrig att jag har fått något på silverfat, inte något fat över huvud taget. Jag blir så arg när jag tänker på det, kanske bäst är att jag gifter mig med någon rik man på 95 past. Som nästan alla framgångsrika kvinnor gör. Då kanske det skulle vara jag som för en gång skull skulle få massa saker och bli uppvaktad. Jag vill att allt ska handla om mig är det så svårt?

     Jag såg en Metro ligga på stolen strax jämte mig. Härligt, något positivt med dagen. Enligt tradition börjar jag alltid med horoskopen. Brukar alltid vara något positivt som får mig på bra humör. ”Vågen 14/5 2000, Idag kommer du känna ånger över ett beslut, tänk på dina medmänniskor och ägna dem din tid”. Du skojar med mig?

”Detta är sista utropet för flight 200, Upprepar sista utropet för flight 200”

 

 Läs och njut

 


Kommentarer
Postat av: Jossan

Riktigt bra! :) Du fick ju till slutet sen! :D

2009-06-09 @ 17:50:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0