Verkligheten gör sig påmind.


Har vatt ett par riktigt konstiga dagar, Jag känner inget överhuvudtaget. Känns som kroppen är svag och trött känns som den inte riktigt vill hänga med. Kanske för att alla känslor tynger ner den dag efter dag.

Jag kan ju ärligt säga att jag förtränger allt, Försöker vara samma gamla glada Sanne som folk alltid ser mig. Leendes skrattandes genom livet. Dock känns det att jag aldrig få den där riktigt verkliga glada känslan utan jag ligger.. ja i mitten någonstans jag är varken ut eller in . Jag pratar om det som jag inte kände honom, konstigt jag vet.

Alkohol gjorde det inte bättre, bara snurrigare. Jag trodde inget annat heller, dock trodde jag man skulle få släppa loss lite. Fast det resulterade i den konstigaste fyllan jag haft, med vingel och konstiga filmer på min videokamera minnesluckor. Med mindre alkohol än vanligt? hur det gick till vet jag inte. Men det var inte kul , inget är lika kul som det var innan.
Folk som säger att de ska supa bort sina känslor, hur går det till?

Ne uch nu blev det så verkligt igen.. Tanken att kunna palla minnesstund är orealistisk just nu. 

Oskar jag vet att du läste min blogg, hoppas du läser detta nu och inser hur mycket jag saknar dig.  



  



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0